.

Jag har suttit och tittat igenom min blogg för att se vad jag skrivit under året. När jag hade tittat ett litet tag så hittade jag bilder på min mage när jag väntade Rasmus. Jag saknar den. Jag hann inte få en sådan fin, stor gravidmage som de flesta får. :( Ibland när jag går på stan och får se någon som är gravid, så kan det hugga till i magen på mig. Jag blir så ledsen. Jag vet inte om det är normalt, men jag vill så gärna ha min mage. Min fina gravidmage, som jag aldrig fick. Är det så mycket begärt? :(

Tankarna far fram och tillbaka. Jag funderar på om detta verkligen är värt det? Det är den stora frågan. Orkar jag kämpa för oss två, samtidigt som jag kämpar för Rasmus?
Jag håller på att gå i bitar. Jag känner mig så ensam. Trots att jag har människor runt omkring mig som vill hjälpa mig och stötta mig. Men jag klarar inte av att ta emot er hjälp. Jag är rädd att svika er!
Kanske inte så konstigt att jag är som jag är. Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att du förstår hur jag mår. Jag vet att du med har det jobigt och att du tar hand om din sorg och bearbetning på ditt sätt, men du får inte glömma bort mig. Eller Rasmus.

Allt känns så grått. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag har ingen lust till någonting. Jag vill bara lägga mig under täcket och dra det över huvudet, och vill inte vakna igen. Jag vet att jag har en son som behöver mig, och jag vet att jag har en sambo som älskar mig. Men jag orkar inte vara stark mer. Det är för jobbigt. Jag vill inget hellre än att må bra, men det verkar jag inte kunna göra förrän min och min sambos älskade son kommer hem. Och det dröger länge inu. Tiden går så sakta. Allt jag vill är att få må bra. Vara stark och orka för min sons skull. Men just nu orkar jag inte. Är det egoistiskt av mig? :(

Ja jag sitter här och funderar på om jag ska börja studera eller inte. Men det lutar nog åt att jag ska studera. Visst,  jag är gravid, men vad fan, jag kan plugga ändå. Jag ska plugga på distans. Så jag klarar det. Har man bara viljan och motivationen så klarar man ALLT! Och jag har stöd från några personer. Jag vet inte dock om alla stöttar det, men det återstår att se.

Jag har idag städat och plockat undan. Har haft min svärmor på besök också. Hon bjöd på frukostbullar och vi bjöd på kaffet och pålägget till bullarna. :P Dennis och Rocky har också varit här. Men dem kom redan igår kväll. Mamma kom och hämtade honom nu i eftermiddags. Har även varit på banken och fixat lite. Så nu ska jag bara vänta till lönen kommer in, så vi kan göra nästa steg. :)

Just nu sitter jag och är grymt trött. Kanske ska ta och vila lite? Magen känns nu också... Känns konstigt. Känner inte sparkar, men känner att det är något där inne. Aja, nog om mitt babbel nu.
Avslutar med en bild på min mage. Uttjatat? So what, min blogg. Gillar ni det inte, så lämna sidan och titta på någon annans blogg.

Jag vaknade idag och var riktigt glad. Och så får jag ett telefonsamtal från en person som gör att hela min dag rasar samman. Jag kan inte förstå hur Du kan göra så här! Hur tänker Du egentligen? Tänker du ens överhuvudtaget på de runtomkring Dig? Antagligen inte. Jag kan säga så mycket som att jag kommer ALDRIG att förlåta dig för det du har gjort! ALDRIG! Det är så jävla lågt gjort av Dig!

Jag orkar inte skriva mer nu. Tankarna far runt i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska tackla dem. Jag är så förvirrad. Jag vet inte vad som kommer att ske efter detta. Förutom en sak. Jag får väl ta en dag i taget. Får se hur bra det kommer att gå. Egentligen vill jag inte vara själv, men min älskling är inte hemma. Han är i Helsingborg och ska meka med sin bil med hans pappa. Jaja, jag får väl försöka att tänka på mitt lilla mirakel i magen istället. Får se om någon kan muntra upp mig. Det finns i alla fall en som stöttar mig i det här. Och det är min älskade vän Annica Akka Blomdahl. Tack för att du finns ♥:at

Är så förbannat jävla trött på att allt ska gå åt helvete för mig just nu! Först blir det inget Malmö på torsdagen, sedan blir det inget Malmö och hämtning av säng på fredagen och idag blir det heller ingen hämtning av säng. För det bestämde Lasse. Bara för att det regnar. Visst det regnar, men jag menar, man kan ju ta sängen i alla fall. Man kan ta pressening och skit över, men nej, det pallade han inte.

Skiter snart i allt alltså! Kanske blir det inte att Cezilia kommer hit idag heller, för hon kanske skulle vara fyllechaffis åt sina föräldrar. Gah, blir så trött på det.

Aja, have a nice day! I will NOT!

//Therese

Glad för att jag fått jobb.

Jag sitter nu vid min dator i Svalöv. Men det känns inte rätt. Som jag även skrivit på facebook. Jag vet inte vad det är för fel. Men det känns helt enkelt inte rätt bara. Det känns som han inte vill ha mig här. Även fast han säger att han vill det. Kan inte hjälpa att jag känner så. Är jag tillbaka i en svacka igen tro? Allt kändes så bra när jag var i Höör hos mamma, men inte nu längre. Kanske är det för att jag saknar att vara i Höör? Eller vad är det? Pyskiskt är det i alla fall. Hoppas dock att denna känslan försvinner under kvällen här. För jag vill inte gå till sängs och känna så här. Det är inte rätt mot Lasse.

Som rubriken lyder... Not a good day. Inte överhuvudtaget. Jag orkar ingenting. Jag bodde i stort sätt på toaletten hela natten. Och det var inte roligt. Jag varken vill, kan eller orkar bli sjuk nu. Jag ska ju hem till mamma idag eller imorgon, jag ska till min syster på onsdag nästa vecka, för hon fyller 20 år. Jag ska på intervju på torsdag nästa vecka. Så ja, ni kanske förstår att jag inte vill eller kan bli sjuk nu.

Idag ska jag försöka att baka lite bröd. Frukostbröd. Jag lovade mamma att vi skulle ta med det till henne, eftersom hon inte har så mkt pengar kvar att leva på. Hon har typ 700 kr till torsdag nästa vecka. Det är ungefär som mig, men dem pengarna ska jag ge till Kim, för att betala en telefonräkning. Men det löser sig. Jag inväntar ju mer pengar från försäkringskassan.

Och idag avslutas "Frågestunden". Så ikväll kommer frågorna samt svaren upp i ett inlägg i min blogg. Och jag kan säga att jag tycker att det har varit god respons denna gången på min frågestund. Har ingen aning om varför, men så är det. :) Ni har dock fortfarande lite tid kvar. Ni har fram till klockan 20:00 på er att ställa frågor. :) Och imorgon kommer även "Veckans Ros" upp. Så håll utkick! :)

Men nu ska jag återgå till MSN och Facebook. Jag kan ju säga att en del spel på Facebook är verkligen beroendeframkallande. Jag kan inte förstå varför. :P Men roligt är det i alla fall. Om inte annat så är det tidsfördrivande. ;)

Ha det gött!

Kram Tess!

Jag är inte mig själv. Inte ens efter att ha spelat The Sims 3 med det nya prylpaketet, som för övrigt var riktigt nice! :) Många fina och nya saker. Jag vet i alla fall EN som kommer att köpa det så fort h*n får pengar till det. Haha jag har det för dig! :P Det trodde du inte va? :P Men i alla fall... Jag är så jävla trött av att gå efter andras pipor hela tiden. Det ska jämnt vara på andras vilkor, men skiter i vad jag har att säga om saker och ting. Dem respekterar inte mig och mina val. Jag vill vara stark nog och säga NEJ, men jag är inte det. Jag är en dum, naiv jävla brud, som dessutom är brunett. :( Jag klarar inte mer snart. Jag kommer att gå in i väggen. Åh, så frustrerad jag blir! Jag vill att det ska vara över nu för fan. Jag orkar inte ta hur jävla mycket skit som helst! Jag gjorde mitt val. Och det står jag fast vid! Det ändras inte. Inte för några pengar i världen kommer jag ändra mitt beslut!

Jag är trött som fan, men vill inte sova. Känner faktiskt inte för att sova på hela natten. Jag vill vara vaken och gå in i den där väggen, som jag vet att jag kommer göra, förr elle senare. Och jag väljer hellre förr än senare. :( Tyvärr. Jag kommer inte klara det. Många säger att jag är stark, men jag är inte stark. Inte stark nog. Ledsen om jag gör er ledsna och besvikna nu, men så är det. Jag kan eller vill inte vara någon annan än den jag är. Jag kan inte visa mig stark, när jag innerst inne inte är den där starka personen som många tror att jag är. Jag vill inte gå runt och vara glad, när jag innerst inne håller på att rasa. Det är inte långt kvar. :( Tyvärr.

Så, mina vänner: Förlåt om jag visat en sida av mig, som egentligen inte är jag. Utan det är bara ett skal. Det skalet ha nu försvunnit och jag är den gamla, tråkiga, ledsna, sorgsna, tragiska och sårade Therese. Jag kommer inte längre att visa den glada Therese, när jag inte är det. Det kommer bara fram när jag verkligen är det. Vilket jag inte vet när det är. Det kanske aldrig kommer tillbaka. Men för hoppas, om inte för min skull, så för er, mina vänner, skull.

En sak ska ni aldrig glömma i alla fall: Oavsett vilket humör eller skick jag är i, så älskar jag er. Jag kommer aldrig att svika det. Jag kommer alltid att finnas för er. Kanske inte lika mkt som innan, men ja, nu vet ni i alla fall hur jag egentligen mår.

//Therese

Så frustrerad jag blir!!! Jag har så många tankar i huvudet! Men jag vet inte varför alla dem tankarna finns. Jag har ju världens finaste vänner, världens finaste pojkvän och världens finaste familj och hund. Men ändå kan jag inte låta bli att ha dem här tankarna. Vad tycker dem egentligen om mig? Är jag jobbig? Är jag dum? Jag försöker varje dag visa mina vänner hur mycket dom betyder för mig, men jag kan inte sluta tänka på om det är tillräckligt eller inte! Varför kan jag inte ha det problemfritt? Utan alla dem här jävla negativa tankarna?




Jag vaknade imorse och var på bra humör och var glad, men nu helt plötsligt så sjönk allt till det negativa. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till. Jag vill kunna ha EN ENDA DAG utan massa negativa tankar, men antagligen är det för mycket begärt. Jag är rädd att jag sårar och sviker mina vänner, min familj & min pojkvän - omedvetet. Även om dem säger att jag inte gör det, så kan jag inte låta bli att tänka på det så. Jag ber om ursäkt redan nu mina älskade. Jag klarar snart inte av att ha det så här. Kanske dags att söka hjälp? Kanske dags att ta tag i att kanske gå och prata med någon? Men vad kommer det att bidra till? Massa mediciner och skit? Tack men nej tack. Jag vill inte leva på en massa mediciner. Jag vill MÅ BRA!

Hoppas ni andra har en bra dag i alla fall. Jag hoppas att min dag slutar bra och att jag slipper de här tankarna snart.

Vännerna: Ni får inte glömma att jag älskar er idag, imorgon och till livets slut!

Jag orkar inte längre med att må så här jävla dåligt. Det värsta är att jag inte kan sätta fingret på varför jag mår som jag gör. Jag ska ju egentligen inte kunna göra det. Bästa pojkvännen, bästa vännerna, bästa familjen, men ändå känner jag att jag inte räcker till. Jag mår dåligt, men ändå tycker vissa att jag ska orka ta och lyssna på hur dem mår och så. Dem blir sura när jag säger till att jag inte orkar vara stark för dem också. Att jag inte mår bra. Och då tycker dem att man sviker dem. Men jag förstår det inte. På vilket sätt sviker jag? Vad gör jag som är fel? Jag mår ju inte själv bra? Jag kanske inte pratar med alla om mina egna problem eller mitt mående, jag skriver av mig i bloggen istället. Jag känner inte för att tynga ner mina vänner som redan mår skit som det är, med mina problem. Det är bättre att jag håller tyst och skriver av mig i bloggen då. Eller?

Varför ska jag lasta mina vänner med min problem, när dem mår tillräckligt dåligt som det är redan? Jag vill inte att mina vänner ska ha den bördan på sig också. Jag kanska verkar egoistisk, men det är så jag känner. Eller egoistisk? Nej det är nog inte det rätta ordet. Jag vet inte vad för ord jag ska använda. Jag har suttit och gråtit idag, utan att Lasse märkte det såklart. För jag vill inte att han ska behöva lyssna på hur jag mår heller. Jag kanske drar ner honomm i skiten då också, och det vill jag inte. Kanske är jag inte bra för honom? Kanske kan han få en bättre tjej än mig? Men jag vill inte förlora honom. Han betyder så mycket för mig. Men kan samtidigt inte förstå hur han kan tycka om en sådan person som mig.

Jag trodde att jag skulle kunna må bra när jag flyttade ner igen, men det har jag tydligen inte lyckats med. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lasta andra med mina problem eller mitt mående. Men hur ska jag kunna lyckas med att må bra? Skjuta ondan det dåliga och bara ta fram det bra? Men det kanske inte funkar i längden? För det dåliga hinner alltid ifatt en, när man minst anar det. Det kanske är bättre att försöka ta tag i det hela och försöka lista ut vad det är som gör att jag inte mår bra? Men hur ska jag lyckas med det? Åh, jag har så många frågor, men inga svar. Och jag vet inte hur jag ska få tag i de svaren. Om jag någonsin kommer att få svar på dem.

Jag ska börja med att skriva en bra och en dålig lista om mig själv. Vad jag tycker är bra med mig själv, respektive vad som är dåligt hos mig själv. Kanske kan jag på det viset se ett mönster som gör att jag mår dåligt? Det kanske har med att göra med det som har hänt mig i unga år och även en del händelser som har hänt vid senare tid?

Jag ska inte skriva mer negativt nu. Jag kände bara för att skriva av mig. Kanske inte ni inte ens orka läsa hela texten, men det är upp till var och en. Jag kände som sagt bara för att skriva av mig. Kanske kan jag få några svar på några av alla de frågor som kommit upp i detta inlägg? Hoppas det. Eller ja, kan man säga så?

Jag är ledsen om jag sårat någon. Det är helt omedvetet, det kan jag lova er. För det sista jag vill göra är att såra mina vänner. Men jag tror att de flesta av er förstår innebörden med inlägget, eller hur?

Detta kommer förhoppningsvis att vara det sista negativa inlägget, jag skriver. Jag ska kämpa för kung och fosterland på att få mig själv att må bra igen. Visst, det kommer ju alltid att finnas lite negativt i ens liv, men det ska inte behöva ta över hela ens liv. Jag vill må bra. Och jag förtjänar att må bra! Alla förtjänar att må bra. Alla förtjänar att vara lyckliga, alla förtjäna att vara älskade.

Tack för att ni tog er tid att läsa, om ni kommit så här lång. Tack än en gång. Det betyder mycket för mig!

Kram Tess!

När ska det ta slut? Alla jävla dåliga tankar, känslor, måendet you name it! Jag orkar fan snart inte mer. Eller nej, där ljög jag. Jag orkar inte mer. Inte för en sekund till orkar jag. Detta är slutet för mig. Det blir bäst så. Då blir de flesta nöjda. Ja jag vet, vissa av er kommer att sakna mig, men jag orkar inte mer. Förlåt. Jag ska inte förstöra mer av ert liv. Nu får det fan ta slut. Nu är jag trött på det. Jag ska inte behöva ha det så här. Och enda sättet att få slut på det är att lämna jordelivet. Ja, ni får bli förbannade, arga, ledsna, besvikna vad ni nu blir, men just nu bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte ens om mig själv så hur ska jag då kunna bry mig om någon annan? Jag tycker inte om mig själv, hur ska jag då kunna tycka om någon annan? Hela mitt liv är en lögn. Jag har levt i en lögn hela livet, och nu få det vara slut på det. Jag avsluta det.

(Foto: Leif Lindström)

Jag mår inte alls bra idag. Jag önskar att jag kunde få må bra. Jag önskar att jag inte behövde kämpa med mitt mående varje dag. Men det är jag nog så illa tvungen till. Men varför? Jag har ju världens bästa vänner och världens bästa pojkvän? Snälla, kan någon ge mig tips på vad jag kan göra för att slippa må som jag gör?

Sitter vid älsklingens dator. Har inte tagit upp min än. Tar väl upp den när jag kommer hem från Landskrona imorgon. :) Älsklingen håller på att baka kanelbullar för vi får besök senare idag av hans kusin Elin och vår kompis Andreas. Älsklingen ska hämta sin lillebror Dennis på dagis vid 14:30 så han får nog snart gå och hämta honom. :P Medan han hämtar Dennis så ska jag passa på att duscha, måste lufttorka mitt hår för att jag ska fixa en fin frilla. Onödigt vetande, jag vet. :P Älsklingens önskan :P

Emelie ska hem till Lasses mamma och hennes sambo Robert. Dem ska passa henne till imorgon då jag och Lasse ska på fest i Landskrona ikväll. Och då kan man ju inte ha hunden med sig. :P

Jag började må illa bara sådär. Jag vet inte riktigt varför jag bara började må illa. Men jag hoppas att det går över till ikväll. Inget roligt att må illa när man ska på fest. Det är ganska ofta jag mår illa nu för tiden. :( Inget roligt alls. :(

Älsklingen var på möte idag på Svalövsbostäder, angående praktik. Och det gick riktigt bra. Han fick både praktik OCH sommarjobb. :) Han ska tydligen vara "chef" över de andra sommarjobbarna för att han är den enda som har körkort och dem andra är under 18 år. Så det är ju riktigt bra. Nu kommer man ju inte få se så mkt av min älskling i sommar. :( Men jag ska ligga på som fan nu så att jag får sommarjobb/sommarvik jag med. För det hade verkligen underlättat väldigt mycket. :)

Nu ska jag se om älsklingen vill ha hjälp med bakningen. Han ska snart iväg och hämta Dennis på dagis, så jag får väl ta över bakandet, men jag måste hinna duscha innan gästerna kommer också. Hade inte varit så bra om dem dyker upp när jag står i duschen :P

Kram Tess!

Just nu har jag det så otroligt tråkigt. Finns ingen att prata med på msn. Förutom Kim och Madde, men just nu har Madde statusen "Inte vid datorn". Och Kim, ja han är ju som han är. :P Lasse spelar Guitarr Hero på datorn, och jag sitter här och skriver blogg - om ingenting egentligen. Jag vet inte vad jag ska hitta på.

Vilken jävla svacka jag kommit i. Vet inte om jag någonsin kommer att kunna ta mig upp ur denna svackan... I nuläget känns det inte så. Men det ska bli skönt att få komma hem, ta hand om mig själv, fixa mina ärenden jag har imorgon och att få dricka kaffe med Kim på torsdag. Sedan får vi se om jag drar till Lasse på fredag igen, men som jag känner nu, så kommer jag nog inte att göra det. Jag kommer nog vara hemma i helgen. Orkar inte träffa någon i helgen heller tror jag. Det räcker med min familj. Dem drar ju ändå till Lindvallen på söndag och är borta i en vecka. Ska umgås med dem så mkt jag kan innan de drar iväg.

Nej nu ska jag kolla min mail. Har en mailkompis sedan flera år tillbaka som jag fortfarande har kontakt med. Och det är den enda personen som har fortsatt att skriva. Han har inte slutat efter bara ett par mail. Så jag avslutar för nu. Kanske kommer ett inlägg till ikväll när jag kommit hem.

Kram Tess!

Jag mår illa. Har gjort det nu i några dagar. Jag vet inte vad det kan bero på... Det går i svackor det med, som allting annat. Och jag känner att jag bara klagar hela tiden. Men vad är livet annars till för? Att leva? Man börjar ju undra... Jag vet snart varken in eller ut längre. Funderingar hit och funderingar dit. Några vet vad det är jag funderar på, men inte alla... Jag vet inte vem jag kan lita på om det. Jag vill inte att det ska komma fram till fel person, så att allt går åt helvete. :( Kanske bara jag som är konstig? Nej, men osäker är nog det rättare ordet.

Jag vill inte ha det så här. Från och med nu, så ska jag försöka att bara skriva positiva inlägg, för det var det jag ville ha denna bloggen till. Jag mådde ju så bra innan så varför gör jag inte det nu? Jag mådde riktigt bra när jag var med honom, men nu vet jag inte längre. Gör jag det än, eller kanske är det dags att sätta stopp? Jag vet faktiskt inte. Samtidigt som jag vill sätta stopp, så vill jag inte förlora honom. Varför får man sådana tankar i huvudet? Jag får la se vad som händer och sker i framtiden. Ett jobb hade ju inte varit fel kan jag säga.

Kram en illamående Tess!