Saknar

Ja, nu sitter man och gråter också. Typiskt mig.
Jag vet att jag har en fin och underbar son. Och att vi klarade att gå igenom detta och att Rasmus visade sig vara en kämpe redan från start. Men jag har väl rätt att känna som jag gör i alla fall? Jag har väl rätt att sakna min gravidmage, som jag aldrig fick, utan att få dåligt samvete?
Men gumman då! Klart att du kommer att klara en fin och underbar graviditet igen.Det är bara till att tänka positivt.Kolla mig jag är inne på min tredje graviditet med eller utan problem.Men problemen kommer till och från. Men ta det lugnt och gå inte och tänk för mycket på din grav med Rasmus.Han kom ut och är enormt underbart söt.Och klart att det är normalt att tänka så.Det gjorde jag med.Avis var jag som tusan när du sa att du var gravid. Och du hade en fin mage den tiden du fick gå.<3
självklart gumman ska du få känna så..och jag förstår din rädsla:(jag har ju rädslan för kejsarsnitt så jag vet inte om jag vågar skaffa bebis nr 3 pga detta...fast jag har varit tvungen att snittas på mina 2 barns förlossningar:(så jag förstår att rädslan är svår..men man måste tänka positivt....och du hade en fin mage så länge du fick behålla den gumman...
du har en helt underbar son....
styrke kramar och lycka till:) kramar
Klart du får längta. Det gjorde jag med efter alla mina graviditeter trots att de två senaste gick bara bra.
Vad jag saknade förutom magen var de där sista veckorna och en spontan förlossningsstart...
gumman jag säger bara en sak håller med dom andra vad dom säger.kram
JAG VET PRECIS VAD DU MENAR! OCH JAG KÄNNER LIKADANT!