Jag är inte mig själv. Inte ens efter att ha spelat The Sims 3 med det nya prylpaketet, som för övrigt var riktigt nice! :) Många fina och nya saker. Jag vet i alla fall EN som kommer att köpa det så fort h*n får pengar till det. Haha jag har det för dig! :P Det trodde du inte va? :P Men i alla fall... Jag är så jävla trött av att gå efter andras pipor hela tiden. Det ska jämnt vara på andras vilkor, men skiter i vad jag har att säga om saker och ting. Dem respekterar inte mig och mina val. Jag vill vara stark nog och säga NEJ, men jag är inte det. Jag är en dum, naiv jävla brud, som dessutom är brunett. :( Jag klarar inte mer snart. Jag kommer att gå in i väggen. Åh, så frustrerad jag blir! Jag vill att det ska vara över nu för fan. Jag orkar inte ta hur jävla mycket skit som helst! Jag gjorde mitt val. Och det står jag fast vid! Det ändras inte. Inte för några pengar i världen kommer jag ändra mitt beslut!

Jag är trött som fan, men vill inte sova. Känner faktiskt inte för att sova på hela natten. Jag vill vara vaken och gå in i den där väggen, som jag vet att jag kommer göra, förr elle senare. Och jag väljer hellre förr än senare. :( Tyvärr. Jag kommer inte klara det. Många säger att jag är stark, men jag är inte stark. Inte stark nog. Ledsen om jag gör er ledsna och besvikna nu, men så är det. Jag kan eller vill inte vara någon annan än den jag är. Jag kan inte visa mig stark, när jag innerst inne inte är den där starka personen som många tror att jag är. Jag vill inte gå runt och vara glad, när jag innerst inne håller på att rasa. Det är inte långt kvar. :( Tyvärr.

Så, mina vänner: Förlåt om jag visat en sida av mig, som egentligen inte är jag. Utan det är bara ett skal. Det skalet ha nu försvunnit och jag är den gamla, tråkiga, ledsna, sorgsna, tragiska och sårade Therese. Jag kommer inte längre att visa den glada Therese, när jag inte är det. Det kommer bara fram när jag verkligen är det. Vilket jag inte vet när det är. Det kanske aldrig kommer tillbaka. Men för hoppas, om inte för min skull, så för er, mina vänner, skull.

En sak ska ni aldrig glömma i alla fall: Oavsett vilket humör eller skick jag är i, så älskar jag er. Jag kommer aldrig att svika det. Jag kommer alltid att finnas för er. Kanske inte lika mkt som innan, men ja, nu vet ni i alla fall hur jag egentligen mår.

//Therese