Tillbaka?

vem vet, kanske har jag kommit tillbaka till denna blogg. Jag har inte vågat ta bort den, eller rättare sagt, velat ta bort den, då jag har så mycket minnen från denna bloggen. Men nu måste jag ta mig en riktigt funderare på vilken blogg jag ska ha kvar. Eller om jag kanske rent av kommer att behålla båda.
Kommer ni ihåg hur liten Rasmus var när han var nyfödd? Om inte, så ska jag påminna er. 

Så här liten var han den 100914
Så här stor är han idag. Skillnad? Jajjemensan! :)

Ska jag eller inte?

Jag funderar skarpt på att ta tillbaka denna blogg, eller om jag ska ha den andra kvar (Septembermamma), starta en helt ny blogg eller om jag ska ha en blogg över huvudtaget.

Frågor som kommer upp i huvudet på mig:
1. Hur många läser min blogg?
2. Hur många tycker att min blogg är intressant?
3. Vad vill ni ska finnas i bloggen?
4. Finns det något som kan göra den mer intressant?
5. Hur många vill att jag ska fortsätta blogga?
6. Vilken blogg ska jag ha kvar, om jag nu fortsätter blogga?

Jag vet att det i slutändan är jag själv som bestämmer, men jag vill se lite hur många det är som läser den och så. Där av frågorna. Så kommentera gärna inlägget så jag vet vad jag kan utgå från.

WATCH OUT!!!!!!

Bloggen kommer att upphöra!

Jag kommer att fortsätta på

http://septembermamma.bloggplatsen.se


Vågar ni er på en gissning?

Ja, som rubriken säger: Vågar ni er på en gissning om hur mycket Rasmus vägde idag och hur lång han är?

I tisdags vägde Rasmus 3202 gram, vad väger han nu?

I tisdags var han 45,1 cm lång, hur lång är han nu?

Närmast vinner en länkning i min blogg i en vecka!

Svaret kommer att visas ikväll vid 20:00 tiden, så kom igen och gissa nu!


Rasmus i bilen på väg till Lund idag.

 

Förresten så tänker jag nog gå över till bloggplatsen.se, och ta bort bloggen jag har här på blogg.se. Bloggen på bloggplatsen kan man ju faktiskt fixa till så den blir mer personlig också. Eller hur?  


Ny blogg

Funderar på att starta en ny blogg. Eller ja, jag har redan en ny blogg. Men den är bara preliminär. Vet inte om jag ska ha den kvar. Den nya bloggen är SeptemberMamma

Hade varit roligt om ni kanske hade kunnat ge mig kommentarer på vilken blogg ni vill att jag ska ha kvar. Känner för att ha en nystart. Med tanke på att det är nytt år, och det bästa av allt. Jag har blivit mamma! Så om man tar bort den andra bloggen och startar en ny här, så kanske man kan se framåt? Vad tycker ni?


Rasmus namngivning

Programet inför Rasmus namngivning, är nu klar. :) Nu är det bara lokalen som fattas, bakningen av kakor och tårta. Sedan ska vi prova dopklänningen på Rasmus. Om den är för liten, kanske man kan fixa till det på något sätt. :) Min syster är ju ganska händig. :) När lokalen är bokad och klar, så är det dags för att skicka inbjudnignarna. :)

De fina Fadderbreven är också klara! Jag tror att de som är faddrar kommer att bli mycket glada över det här. För det är gjort helt från hjärtat och själen! Och några fina tårar fälldes också. Tänk er, det är ett hedersuppdrag för er som blir faddrar till min och Lars Rasmus. Vi har valt er för att vi vet att vi kan räkna med er. Och vi vet att Rasmus kommer uppskatta er otroligt mycket och vi vet att han vet att ni kommer finnas där för honom genom hela hans liv!


OGILLAR SKARPT :(

Fan vad jag ogillar människor, som inte klarar av att man har mer än en vän!
Man blir ledsen och upprörd, när de som kallar sig för ens vän, blir avundsjuk för att man t.ex. skriver något om en annan vän man har.
Då kan man bli anklagad för att ha utnyttjat den personen man inte skrev om, bara för att det inte handlade om honom/henne.

Rätt eller fel?


Minnen från September 14 2010

Länge sedan han var så liten. Fick faktiskt en liten tår i ögat när jag insåg hur liten han faktiskt varit. Om man jämför honom, då med nu, så har han verkligen växt. Både på längden och bredden!

Fällde en liten tår när jag såg hur liten han faktiskt varit. Jag är så otroligt glad för att det har gått så bra som det har gjort. Idag kan jag inte tänka mig att leva utan mitt och Lars lilla mirakel!

Han har verkligen varit en kämpe! Han är otrolig som har klarat denna resan tillsammans med mig och pappa Lars!

När jag ser dessa bilder på honom, så inser jag hur mycket värre det kunde ha gått, än vad det gjorde!

Man ska inte ta livet för givet!

Myspys på hög nivå ;)

Första gången som Emelie (på eget initiativ) går upp och lägger sig där Lilla Rasmus ligger och sover. Det ser så mysigt ut!


Söta, underbara lilla Rasmus sover så gott. Han är mammas och pappas charmtroll! :)

Dags igen!

Nu är det dags igen! Jag vill ha hjälp med att ändra min design. Någon som känner sig sugen? Jag hade naturligtvis gjort det själv om jag hade kunnat, men jag klarar inte av det. Så, finns det någon snäll själ där ute som har lust att hjälpa mig med en ny design? Kommentera gärna här i så fall eller hör av er via min mail tessliihten@hotmail.com.


Tack på förhand!

Någon rolig bild och en myspysbild :)

Lars hade lite roligt, när jag bad honom ta några fina kort på Rasmus när han låg i vår säng och sov. Då tog han det här kortet...

...och det här. Men han tog även...

...det här. Så jag fick det fina, mysiga kortet som jag ville ha. :)


Jag har suttit hela dagen och planerat inför Rasmus namngivningsceremoni. Det är verkligen inte lätt, men det är tur jag har min syster som kan hjälpa mig. Hon är verkligen underbar!


Det jag skrev i mitt förra inlägg... ni får ge er till tåls ett litet tag till. Jag tänker inte berätta vad det är. Och det är inte det ni tror att det är. ;)


???

Jag är förvirrad... Kan det verkligen vara så? Kommer få veta svaret imorgon. Kanske... I can´t tell you - yet!

Säger bara en sak:


Är han inte underbart vacker?

Titta så söt jag är! ♥


Saknar

Jag har suttit och tittat igenom min blogg för att se vad jag skrivit under året. När jag hade tittat ett litet tag så hittade jag bilder på min mage när jag väntade Rasmus. Jag saknar den. Jag hann inte få en sådan fin, stor gravidmage som de flesta får. :( Ibland när jag går på stan och får se någon som är gravid, så kan det hugga till i magen på mig. Jag blir så ledsen. Jag vet inte om det är normalt, men jag vill så gärna ha min mage. Min fina gravidmage, som jag aldrig fick. Är det så mycket begärt? :(



Jag vill så gärna ha den tillbaka, men jag vet att det är omöjligt. Många säger att jag kommer att få en fin gravidmage, nästa gång jag väntar barn. Men jag vet inte om jag vågar bli gravid igen. Jag kommer inte orka gå igenom det som jag och Lars har gått igenom med Rasmus. Det var jättejobbigt. Det finns ju en risk att det blir likadant igen. Enligt doktorerna i alla fall. Men jag vet också att jag inte kan göra abort. För jag kan inte ta bort ett liv. Jag skulle inte klara av det psykiskt.

Ja, nu sitter man och gråter också. Typiskt mig.

Jag vet att jag har en fin och underbar son. Och att vi klarade att gå igenom detta och att Rasmus visade sig vara en kämpe redan från start. Men jag  har väl rätt att känna som jag gör i alla fall? Jag har väl rätt att sakna min gravidmage, som jag aldrig fick, utan att få dåligt samvete?

RSS 2.0