Jag vaknade idag och var riktigt glad. Och så får jag ett telefonsamtal från en person som gör att hela min dag rasar samman. Jag kan inte förstå hur Du kan göra så här! Hur tänker Du egentligen? Tänker du ens överhuvudtaget på de runtomkring Dig? Antagligen inte. Jag kan säga så mycket som att jag kommer ALDRIG att förlåta dig för det du har gjort! ALDRIG! Det är så jävla lågt gjort av Dig!

Jag orkar inte skriva mer nu. Tankarna far runt i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska tackla dem. Jag är så förvirrad. Jag vet inte vad som kommer att ske efter detta. Förutom en sak. Jag får väl ta en dag i taget. Får se hur bra det kommer att gå. Egentligen vill jag inte vara själv, men min älskling är inte hemma. Han är i Helsingborg och ska meka med sin bil med hans pappa. Jaja, jag får väl försöka att tänka på mitt lilla mirakel i magen istället. Får se om någon kan muntra upp mig. Det finns i alla fall en som stöttar mig i det här. Och det är min älskade vän Annica Akka Blomdahl. Tack för att du finns ♥:at