.

Det var en 16 årig tjej vid namn Maria som kommenterade ett av mina blogginlägg, och när jag gick in på hennes blogg, så fastnade jag direkt! Hon är 16 år och gravid. En stark tjej som verkar veta vad hon ger sig in på. Har stöd av båda sina föräldrar, plus att hon har sin pojkvän. De planerar allt om bebisens ankomst - tillsammans. Med lite hjälp av sina föräldrar i form av frågor och så. Klart att man inte vet allt vad som kommer att ske eller hur det kommer bli efter att bebisen kommit till världen, som förstföderska! Inte ens jag som är 10 år äldre än Maria, visste riktigt hur allt skulle vara. Men nu blev det ju dock lite mer annorlunda och turbulent för oss, men vi klarar det, med hjälp och stöd av familj och vänner.

Videon får tala för sig själv :)

 

Kommer nu att lägga upp 4 olika bilder. :) Håll till godo och njut, för det gör jag. :) Min och Älsklings älskade son!

Jag vet inte om detta fungerar men testar i alla fall. Vore i alla fall bra om det fungerade, så kan jag använda mobilen när jag känner att jag har något att skriva om. Då slipper jag känna mig låst till datorn. Kanske har jag glömt bort vad jag skulle ha skrivit när jag väl får tag i en dator. (kan finnas stavfel eller dyligt, då jag skriver från mobilen, och texten är miniatyrisk)

Tänkte, jag skulle lägga upp två bilder på Rasmus. En bild då han var 2 dagar gammal och en bild från idag. Då kan ni jämföra själva, vilken skillnad det är på vårt lilla mirakel, som inte är så liten längre. :)

 

Tro det eller ej, men jag saknar faktiskt skolan - i mitt fall - komvux. Känslan av att vara trött på morgonen, sucka och stöna för att det är alldeles för tidigt, och det kommer bli sååå mycket att göra i skolan under dagen. Känslan av att prata med sina klasskamrater, känslan av gemenskapen, grupparbeten. Ja allt det. Jag såg så otroligt mycket fram emot att få börja plugga igen. Men jag hann knappt börja inna lilla Rasmus ville se sitt första ljus.

Jag saknar den där känslan av att få en massa hemuppgifter, att få plugga, och ta reda på saker och ting. Jag saknar att göra prov. Men kanske, kanske kan jag ta upp studierna - på distans - när jag fått hem Rasmus och han varit hemma ett tag. Jag vet inte. Men något vill jag göra. Jag vill inte bara sitta här och inte ha något att göra om dagarna.

Ja, jag vet att jag har Rasmus på Neonatal i Lund, och att jag är där inne varje dag, men jag vill ha något annat också. Jag måste få annat att göra, så att jag inte bara tänker på detta hela tiden. Det är tillräckligt jobbigt som det är ändå. Viss, Rasmus han har ju mått bra ända sedan han föddes, med något bakslag, men inget anmärkningsvärt. Men ändå. Jag hoppas att ni förstår hur jag menar.

Tack, ville bara få skriva av mig lite.

Fick tidigare ikväll veta att en av mina favoriter hade gått bort i eftermiddags. Jag kommer inte - med respekt för den avlidnes anhöriga - varken lägga ut namn eller bild på den avlidne. Jag vill med detta inlägg visa min medkänsla för den avlidnes anhöriga. Den avlidne betydde/betyder mycket för mig. Må du vila i frid älskade vän. Nu slipper du lida och ha ont något mer!

Rasmus har precis blivit vägd och här sätter sköterskorna på honom en ny CPAP-mössa, och pysslar om honom lite.

 

Här gör de i ordning Rasmus så det bara är att flytta honom till den nya kuvösen

 

Här lyfter jag över honom från den gamla kuvösen till den nya.

Jaha, vad ska man ta och skriva om idag då? Jag har ju inte så mycket att skriva om egentligen, men tycker det var dags att uppdatera bloggen lite. Vill ju inte förlora de få läsarna jag har. ;) Rasmus vägdes idag igen. Och idag väger han 1062 g. Så han går upp hela tiden. Nu längtar jag till nästa gång han ska vägas, vilket är på lördag eller söndag. :) Undrar om han gått upp till 1100 g då. :)

Och så är det bestämt att jag ska bo på Ronald McDonalds House, från och med den 8 november till Rasmus får komma hem. Så ni som vill träffa mig, jag finns i Lund då. :) Och då kan ni ha chansen att få träffa Rasmus också. :) Goodie huh!? ;)

Istället för en bild på Rasmus, så blir det en bild på Emelie. Det var ju ett tag sedan hon fick vara med på bild och i min blogg. Allt har ju handlat om Rasmus, och kommer fortfarande att göra det. Så tro inget annat. :)

Inte trodde jag att man kunde få goda och glada nyheter från FK. Överraskande var det också! Trodde inte jag skulle få ett så bra och roligt besked, men det var bara en positiv överraskning. :) Hoppas nu att jag får det beslutet som jag fick på telefon, på posten också. Så att dem inte säger en sak på telefon och så får man ett helt annat beslut i pappersform av dem. Men nu ska jag i alla fall glädjas åt besked jag fick ett tag till. :)

Denna plutt är inte så liten längre. I alla fall inte enligt mig. Jag tycker mig se en skillnad/förändring på honom varje gång jag ser honom. :) Vilket är bra. Och nu har vi kommit med i 1 kilosklubben också. Igår vägde dem honom och då visade vågen på EXAKT 1 kg. :) Äntligen! Idag ska vi få veta hur lång han är också. Ska bli spännande och få höra hur mycket han har växt. :) Förra gången de mätte honom var han 32,5 cm lång och huvudomfånget var 24 cm. Så får se om min älskade syster Nathalie har rätt på sin gissning på att han är 34 cm lång idag. :)

Här under kommer det 3 bilder som jag tog med min Sony Ericsson X10 mini pro. Underbara fina höstbilder. Jag älskar hösten, men kunde gärna hoppa över vintern. :)

Jaha, då var det dags för en frågestund igen! Det var ju ett bra tag sen jag hade en frågestund. Jag hoppas på att jag får lika bra respons denna gången som jag fick på förra. Jag har ju bara haft en frågestund tidigare. :) Så börja ställ era frågor i detta inlägg. Jag kommer att svara på alla frågor om de inte är för privata! Från och med nu kan ni ställa era frågor. Frågestunden avslutas klockan 21:00 ikväll!

Ni som vill att jag ska vinna: Rösta på min blogg hos denna fina tjejen! (Klicka på bilden, så kommer ni till tjejens blogg). Snälla, jag har ALDRIG varit med om att vinna något sådant här, så kanske kan detta bli första gången? ;)
Kram på er mina vänner!

Rasmus ligger numer inte på intensivvårdsavdelningen på neonatal, utan ligger på tillväxtavdelningen på neonatal. :) Han har mått så bra och varit stabil ända sedan födslen, utan några större bakslag. Så nu blev han flyttad till tillväxtavdelningen, där han ska ligga och växa till sig. :) Det är så roligt att det bara går framåt för vår lilla pojke. Vi får säkert ta hem honom när vi minst anar det. :) Men då får vi ha hemsjukvård istället. Men det gör inget. Bara han får komma hem och vara tillsammans med sin familj, istället för att ligga på sjukhus. Jag hoppas att han får komma hem innan jul, så han får fira sin första jul tillsammans med familj och släkt!

Mamma och Pappa är så stolta över dig gubben!
Du har hela tiden visat att du är en stark kille, och nu har du visat det ännu mer!
♥ Vi Älskar Dig! ♥

Idag är det 1 månad sedan du ville titta ut Rasmus. En hel månad! Jag kan inte förstå var all tiden har tagit vägen. Det har gått så fort! Du vägde 670 g och var 30,8 cm lång när du kom ut. Idag väger du 910 g och är 32,5 cm lång! Du börjar bli stor min söta kille. Du har visat oss att du är en riktig kämpe och jag är evigt tacksam för att du fortfarande finns kvar hos oss!

Grattis på 1 månaders dagen!
♥ Mamma och Pappa älskar dig! ♥

du kanske vaknar en dag och upptäcker
att du förlorat en diamant när du var för
upptagen att samla stenar.

Det är bättre att ha några diamanter än många stenar!

---

Så tänk på att ta vara på dina vänner. Om du är för självupptagen, och inte finns där för dina vänner, så kommer du att förlora dem. Visa att du bryr dig om dem och att du älskar dem. Och som sagt; Bättre att ha några få nära vänner, än många ytliga!

Den här lilla blöjan har Rasmus användt. Nu har han blivit större, så nu använder han en större blöja. Vilket egentligen är en självklarhet. Ju större man blir, desto större saker får man ju använda. ;) ♥

Ja som rubriken lyder: Min älskling har gett sig på att trimma mammas (läs min), hund Rocky. Ja, ni ser ju resultatet nedanför, men tror inte riktigt att han är klar. Kommer en före och en efter bild :)

Efter:

Som jag har längtat efter denna dagen. Äntligen kommer jag med i klubben Sony Ericsson igen! Likadan telefon som min sambo. :) Jag har ju använt hans lite, och jag har kärat ner mig totalt. Jag vill att dagarna ska gå fort nu, så det blir fredag :)

Jag var/är världens lyckligaste mamma. Jag låter bilderna tala för sig själv! :)

 

Här ligger Rasmus inbäddad under filt på mitt bröst :)

 

Så här mysigt har Rasmus det. Han ser ut som en liten groda där han ligger :)

Min statestik har höjts. Jag undrar vad det kan bero på. Jag är himla glad för alla som kommer in och läser min blogg. Riktigt roligt! Fortsätt gärna med det! :)

 

Ni får gärna berätta om det är något ni vill att jag ska skriva på bloggen. Om jag har missat något. Hojta bara till! Jag är inte omöjlig :)

Rasmus i CPAP för andra gången. Nu hoppas vi att han kommer klara sig längre utan respiratorn än vad han gjorde sist. Jag håller mina tummar, och jag hoppas att ni vill/gör det med för vår skull. Inte allra minst för Rasmus skull! Han är en kämpe vår älskade Rasmus! :)

 

Imorgon händer det äntligen! Faderskapet ska fastställas. Då blir äntligen Lars vårdnadshavare och vi kan äntligen skicka in papperna på Rasmus namn till Skatteverket! Ska bli såååå skönt att få det gjort. :)

 

Kram en lycklig och kär mamma!

Just nu kommer jag inte på någon bra rubrik. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om, men jag kände att jag behövde skriva lite. Kanske kommer det bara bli en massa svammel. Jag är ganska likgiltig nu. Känner varken det ena eller andra. Jag känner mig helt tom på känslor. Tror nog aldrig att jag har känt så här faktiskt. Men antar att det är normalt.

Var i Lund idag hos Rasmus. Vi matade honom, som vanligt. Han äter ju varannan timme. 12 ml 12 gånger om dagen. Så han får ganska mycket mat. :) Vi bytte även kuvös till honom idag, så idag fick jag hålla honom. Och innan bytet av kuvösen, så passade vi på att väga honom, och han vägde 752 g. Så han har gått upp lite sedan sist. Sist vägde han 722 g. Så 30 gram på 4 dagar har han gått upp. :) Sakta men säkert går det framåt. :)

Jag längtar till fredag. Dels för att jag ska få träffa mamma, och dels för att jag ska passa Rocky i helgen. Och för en annan sak, men det får ni veta på fredag. ;) Jag kan vara lite hemlighetsfull, trots det vi går igenom just nu. Men man måste ju få tänka på annat någon gång. Man kan ju inte bara tänka på Rasmus hela tiden, även om den mesta tiden går till honom. Men man går i sönder om man ska tänka på allt som händer.

Det var nog allt för ikväll. Nu ska jag göra annat, och sedan ska jag pumpa mjölk innan jag ska lägga mig. Intressant information va? ;) Och kvällens inlägg blir faktiskt bildlöst. Det får ni stå ut med. Kan bli lite mycket bilder annars, eller?

Tack för ordet! :)

Tankar far återigen fram och tillbaka. Jag vet snart inte ut eller in längre. Jag tycker bara att det är sååå jobbigt. Jag försöker verkligen kämpa för Rasmus skull, men krafterna börjar ta slut. Förhoppningsvis så får jag kanske nya krafter på tisdag, efter att vi har varit och pratat med Psykologen på sjukhuset. Det kanske är det jag behöver.

Ska snart göra mig i ordning för att ta mig in till Rasmus. Jag saknar honom så det gör ont. Jag vill ha honom hemma hos mig, i min famn. Jag vill höra hans jollrande, titta på honom när han ligger och sover i sin säng. Jag vill uppleva allt det, som de flesta nyblivna föräldrarna får uppleva. Det kanske låter hemskt, men jag mår inget bra alls av att se föräldrar med sina nyfödda i deras vagnar ute på stan. Det får mig bara att längta efter Rasmus ännu mer. Åh varför skulle detta drabba just mig, oss?
Mamma och pappa älskar dig Rasmus! Det får du aldrig tvivla på! Vi kämpar för dig varje dag! Just nu mår du ju bra, och du har gjort det ända sedan du föddes! Du är en riktig kämpe och du visar verkligen en överlevnadsinstinkt! Du kommer att klara det här! Och jag och pappa är här för att hjälpa dig, tillsammans med personalen på neonatalavdelnignen!

Älskade sonen! Jag längtar tills du får komma hem! Jag hoppas och vill att tiden den går fort. Det är inte bara jag och pappa som längtar efter dig, utan det är alla i släkten som längtar efter dig också. Det finns ju de som inte  har fått se dig än. Jag kan helt säkert säga, att det är nyfikna på hur du ser ut, vem du är mest lik och allt sådant där! Jag ville verkligen inte att detta skulle hända dig. Hade jag kunnat så hade jag tagit allt det onda ifrån dig och gjort så att du mår bra, så att jag hade fått ha dig hemma! Men det kan jag inte, och det gör så ont i mig!
Men du kommer att klara det här! Du kommer bli en stor stark kille, som kommer ta alla flickorna med storm!

Filmen säger nog allt, så tänker inte skriva något :)

Tankarna far fram och tillbaka. Jag funderar på om detta verkligen är värt det? Det är den stora frågan. Orkar jag kämpa för oss två, samtidigt som jag kämpar för Rasmus?
Jag håller på att gå i bitar. Jag känner mig så ensam. Trots att jag har människor runt omkring mig som vill hjälpa mig och stötta mig. Men jag klarar inte av att ta emot er hjälp. Jag är rädd att svika er!
Kanske inte så konstigt att jag är som jag är. Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att du förstår hur jag mår. Jag vet att du med har det jobigt och att du tar hand om din sorg och bearbetning på ditt sätt, men du får inte glömma bort mig. Eller Rasmus.

Den 6 oktober kommer det ske. Det är då jag och min sambo ska gå till Familjrätten på Socialkontoret här i Svalöv för att fastställa faderskapet till Rasmus. Åh, äntligen! För innan det är gjort kan vi inte skicka in papperna till Skattemyndigheten angående Rasmus namn. Och Lars vill så gärna att Rasmus ska bära hans efternamn, så jag förstår att han längtar. Och självklart ska Rasmus få bära sin pappas efternamn. :) Rasmus hela namn kommer att bli: Rasmus Carl Lindeberg Celander. Carl efter Lars morfar, Lindeberg är mitt flicknamn, och Celander är då min älskade sambos efternamn. Åh, det ska bli såååå härligt att få det gjort.

Men vi har ändå en massa pappersarbete kvar. Och jag fattar inte hälften. Det är tur att vi har hjälp med en från sjukhuset, som hjälper oss. För hade hon inte hjälpt oss, så hade vi inte kommit så här långt som vi har gjort. Och om jag ska vara ärlig, jag har inte haft ork att göra något åt det. Rasmus tar upp all min tid. Så det är riktigt skönt att ha Kerstin som hjälper oss. Hon är en riktig ängel! Tack Kerstin!

Jag kom med i veckans blogg hos Emelie. Jag tycker ni ska gå in och rösta på min blogg. Jag har nummer 10 :) Jag gick med för att det skulle vara en rolig grej. Blir inte ledsen om jag inte blir veckans blogg, men som sagt, ni kan ju rösta på mig i alla fall :)

Ha det gött mina vänner!