Sviker jag...?

Ja omedvetet isåfall. Jag känner att jag på ett eller annat sätt sviker mina vänner. Men jag vet inte på hur. Det är bara en känsla jag har. Jag vet att jag ibland, eller ganska ofta, kan vara en bitch och bete mig som en 2 åring. Men det är inte illa menat på något sätt. Jag önskar bara att jag kunde bli vuxen. Trodde att jag var det, men tydligen inte.

Peace Out!

Dö känslor, dö

Dö känslor,dö!

Det är det enda jag har att säga nu. Jag är så trött på allt jävla skitsnack! Varför kan ni inte sköta ert eget, och skita i alla andra? Mår ni bra av att snacka skit bakom ryggen på de som ni kallar era vänner? Jag orkar det inte mer.

Allt åt helvete!

Allt är åt helvete! Jag skiter i allt nu!

Hejdå!

Deprimerad... Varför?


Varför känna en sådan smärta? Varför känna sig så nere? Varför kan jag inte få må bra? Jag känner att jag inte orkar mer. Jag vill inte gå runt och må så som jag gör. Jag har det ju bra nu. En bra pojkvän, många bra vänner som älskar mig. En familj som älskar mig. Varför kan jag då inte få känna den där lyckan och glädjen som jag gjorde för bara några dagar sedan? Allting går upp & ner, men jag för det mesta är jag ledsen och deppig. Jag orkar inte känna så längre!!! LÅT MIG FÅ MÅ BRA!!!!


Älskar Att Må Bra!

Inte trodde jag att den känslan jag har inom mig nu, skulle vara så härlig! Jag kan knappt tro det själv. Får jag verkligen känna så här? Får jag verkligen må så här jävla bra som jag gör? Får jag verkligen vara så lycklig som jag är? Får jag verkligen vara så jävla kär som jag är? Vet ni vad? Jag kan svaret på alla dem här frågorna! Och svaret är: Ja jag får verkligen känna allt det som jag verkligen känner nu! Men kunde ju ha tagit bort kurrandet i min mage. :P Jag änskar bara att alla i min närhet kunde må lika bra som jag gör just nu. Om så bara för en dag, för gud vilken underbar känlsa det är! Det är typiskt att livet ska vara så jävla orättvist!

Om några timmar ska jag upp och iväg till arbetsförmedlingen. Ska vara där klockan 10:00. Efter jag har varit där, ska jag nog hem till Kim, för han ville att jag skulle följa med honom till ett möte han ska på imorgon. Men jag får nog se hur det blir, för jag ska hämta min älskling imorgon också. Om jag får låna bilen det vill säga. Men det är nog inga problem. :) Ska pappa inte använda bilen, så ska det nog kunna gå bra. Annars får älsklingen ta bussen, även fast det blir betydligt krångligare för honom.

Älskar mina nya naglar. Helt underbart att äntligen ha den längden som man önskat sig, och man behöver inte vara orolig för att dem bryts eller trillar av. Hon jag gjorde dem hos var mycket duktig. Ska tillbaka dit igen den 28 januari för påfyllning.

Men nu tänker jag avsluta nattens bloggande, för jag ska prata klart med en vän som inte mår riktigt bra. Men jag skriver mer imorgon. Förhoppningsvis. Vet ju inte hur mycket jag kommer sitta vid datorn när älsklingen är här. :P

Godnatt och sov gott!
Kram Tess!

Hur orkar man?

Vad är det för speciellt med att gå och snacka bakom ens rygg? Vad är det roliga i det? Att såra den man snackar om eller vad? Kan någon säga det till mig? För det vill jag hemskt gärna veta. Saker man säger till en i förtroende, ska väl stanna hos den personen, eller? Den personen som säger att man kan lita på, att den finns där i vått och torrt, att den aldrig kommer svika ens sida och bla bla bla, det är ju bara skitsnack alltihopa. Jag vet fan snart inte vem jag kan lita på. Kanske bäst att låta bli att säga saker till folk, och skriva ner det i typ, en dagbok eller något?

Imorgon så händer det saker. Det är bara 2 personer som vet vad som kommer hända imorgon. Resten, ja ni får helt enkelt vänta till imorgon. Hålla utkik efter vad det kan vara. Det är i alla fall något jag längtat efter i flera år. :)

Längtar till torsdag och till lördag. På torsdag kommer min älskling och det ser jag framemot. Har varit ifrån varandra några dagar bara, men det känns som en hel evighet. Men men, på torsdag kommer han igen, äntligen! Jag längtar till lördag för då ska jag ha min efterlängtade fest. Och personerna som kommer, är helt underbara. Några som man i alla fall kan lita på, och som man inte behöver vara orolig över om det man säger till dem i förtroende "läcker" ut.

Nu avslutar jag kvällens blogg. Vet inte riktigt mer jag ska skriva. Men ni får ha det så bra mina vänner så hörs och syns vi!

Kram Tess!

Nyare inlägg
RSS 2.0