.

Nu kommer det en liten uppdatering om Rasmus. De flesta vet att Rasmus har haft lite svårt att smälta sin mat och att han inte bajsat. Igår kväll, efter att jag blivit utskriven, så gick vi ner till Rasmus för att säga hejdå och säga att vi kommer imorgon igen (idag då). Då fick vi prata med en kvinnlig doktor om att dem hade varit där och gjort ultraljud på Rasmus hjärta. Det visade sig att duktus var öppen. Ni som inte vet vad duktus är, googla det, för det är svårt att förklara. Läkarna hade dividerat fram och tillbaka om de skulle ge medicin för det eller om det skulle operera honom. Man vill helst inte ge medicin till de som har haft problem med magen och maten, så det bestämdes att Rasmus skulle opereras.

Så idag klockan 10:00 så opererades Rasmus. Operationen gick bra. Det visade sig att Rasmus hade en stor duktus, så de var tvugna att sätta två clips, som stänger duktus. Operationen gick väldigt fort. Ramsus mår bra. Och vi var och tittade till honom efter operationen. Vi valde att han skulle få vila ut och så idag, så vi åkte hem. Vi kommer ju tillbaka imorgon igen.

Tänka sig, det har snart gått en vecka sedan Rasmus föddes! Tiden går väldigt fort trots allt. Och det är jag glad för. Även om det är en jobbig period. Men Rasmus har visat att han är en kämpe, för han mår bara bra.

Tittar ni riktigt noga så ser ni att Rasmus räcker finger här. Detta är inte första gången han gör det under dagen. Han kanske vill säga något med detta? :P

Rasmus är med på sin första film. Endast 2 dagar gammal. Vårt mirakel! Han kommer vara det stora samtalsämnet en tid framöver. Det kan jag förvarna er om redan nu. Så ni som inte är intresserade, ni kan gå vidare.

Kram Tess!

...är det datum då min och min sambos son Rasmus föddes med akut kejsarsnitt. Han föddes lite mer än 3 månader för tidigt. Han var beräknad till den 28/12, men ville alltså titta ut tidigare än beräknat. Klockan 22:20 var Rasmus född. Han var 30.8 cm lång och vägde 670 g. Just nu ligger han på neonatalavdelningen i Lund, och där kommer han att bo den närmaste månaden. Han är i goda händer och han mår bra. Lika så hans mamma. Hans pappa mår också bra.

Jag kommer så småningom att skapa en underblogg till denna bloggen. Där jag skriver om min fortsatta tid som mamma till en för tidigt född son.

Till sist men inte minst: en liten bild på vårt mirakel: